Askonsdagen 2010

TEknik
KEmi
DOkumentation

Askonsdagen den 17 februari 2010

DEN FANTASTISKA ASKAN

Tekedo har tidigare rapporterat om den fantastiska askan och om hur den använts under årtusenden för mångskiftande ändamål, inte minst sådana som är kroppsnära och hälsorelaterade, se t ex här (16MB). I nummer 8 av tidningen Land, som kom lagom till askonsdagen, anges i en annons på baksidan att "Forskningscentra över hela världen bekräftar något som de gamla egyptierna och romarna visste redan för tusentals år sedan: bikarbonat är ett mirakelmedel för ett renare, lyckligare och hälsosammare liv", se hela annonsen här.  

Det är naturligtvis glädjande när Tekedos information fångas upp på detta storslagna sätt. Det som emellertid inte framgår av annonsen är att alkalikarbonat (varav det i artikeln omnämnda natriumbikarbonatet är en variant) är den viktigaste aktiva substansen i aska, och att det är askextrakt med denna substans som människor i alla tider använt. Den slutliga produkten kallas pottaska, se nedan, och detta ämne är i själva verket nyttigare än moderna tiders natriumbikarbonat, i vart fall för invärtes bruk, eftersom kalium / natriumbalansen är gynnsammare.

Med tillönskning av en ren, lycklig och hälsosam askonsdag (samt även hela 2010) kommer här ett litet utdrag från Berzelius' Lärobok i Kemi från 1808:

"KALI. Namnet Kali härrörer från en vext, hvaraf Araberne beredde detta alkali. Al är artikeln dertill; den har sedan blifvit tillagd för att utmerka alkaliernas hela genus. Kali förekommer i naturen, dels såsom en beståndsdel af mineralier, dels i vexters och djurs kroppar. Det fås ur de flesta vexters aska, då den utlakas med vatten. I flera skogrika länder, såsom här i Sverige, i Preussen, Ryssland och Nord-amerika, har man fabriker till dess beredning. Man förbränner en stor mängd träd till aska; denna aska utlutas först med kallt och sedan med kokande vatten; vattnet upplöser kalit tillika med askans salter, och lemnar jordarterna qvar. Lösningen afdunstas till torrhet och ger ett gult salt, som sedan brännes tills det blir hvitt. Det kallas pottaska, och förekommer i handel.

Pottaskan innehåller likväl icke rent kali. Det är deri till en del mättadt med kolsyra, till en del förenadt med kiseljord [kvarts / kiseldioxid] och blandadt med askans salter, hufvudsakligast med svafvelsyradt och saltsyradt kali, och stundom med litet natron [natrium] — Fordom ansåg man den pottaska, som vinnes af olika vexter, för serskilta salter; deraf har den fått många olika namn, såsom malörts salt, vinstens salt, vegetabiliskt lutsalt, o. fl., efter olika ämnen hvaraf den erhölls. I början kallade man äfven kalit i sitt renade tillstånd pottaska; nu åtskilja vi dessa benämningar, så att pottaska betyder kalit i det orena tillstånd, hvari det förekommer i handel."